Uppväxt i en magisk värld

Året var 1999. Jag var åtta år och älskade böcker. Jag läste gärna men allra helst ville jag skriva själv. Högläsning, när mor eller far läste, var det allra bästa. En dag ringde det på dörren och eftersom det alltid är trevligt med oväntat besök skyndade vi oss, jag och min syster, att öppna. Det var mormor och morfar som varit i stan och sett en ny bok i bokhandeln. Fönstret hade varit pyntat med diverse ting. Kvastar, ugglor, kittlar, hattar, katter, trollspön och en pojke med ett blixtformat ärr i pannan hade synts i skyltfönstret. Speciellt mormor hade blivit nyfiken på vad detta kunde vara. Hon hade helt enkelt gått in och köpt boken. Nu låg Harry Potter och de vises sten på vårt köksbord. Det vi inte visste då var att vi hade hundratals sidor av magi framför oss. Vi visste inte heller att pojken med det blixtformade ärret skulle följa oss och finnas i våra liv i ett decennium, både i bokform och på bioduken. Jag är ett av de många och trogna fan som kan säga att jag vuxit upp med Harry Potter.

Harry Potter och de vises sten, Harry Potter och hemligheternas kammare och Harry Potter och fången från Azkaban läste min mor för mig och min syster som godnattsaga. Ett kapitel varje kväll. Vi njöt lika mycket av spänningen allihop. Min syster som är två år yngre än jag och alltså sex år när äventyret började tyckte att mor skulle läsa namnen på svenska vilket hon snällt gjorde. Varje kväll var en upplevelse och Harry, Ron och Hermione lärde oss allt om besvärjelser och trollformler. De bjöd in oss på Hogwarts och presenterade oss för qudich och dementorer. Vi fick lära känna Professor Mcgonagall, Professor Snape och självaste Dumbeldor. Hagrid blev snabbt en favorit och Voldemort en symbol för ondska och grymhet. Vi var helt enkelt fast och sedan dag ett har vi varit förtrollade av denna värld som är utöver det vanliga.

Något hände efter bok nummer tre. Jag vet inte vad… Kanske var det helt enkelt så att vi blev för gamla för högläsning, om man nu någonsin kan bli det. Av någon anledning läste vi inte Harry Potter och den flammande bägaren. Vi läste heller inte Harry Potter och Fenixordern. Att jag inte läste böckerna betydde inte att jag svek Harry. Jag var en av de som först beställde biljetter till premiärerna. Jag satt på bästa plats i biosalongen för att möta världen som är så långt ifrån den jag lever i. Att jag inte läste böckerna före jag såg filmerna grämer mig faktiskt. Böckerna är så detaljrika, så inlevelsefulla. Förklaringar som filmen inte ger finns i böckerna, alla sju. Jag är imponerad av filmerna eftersom jag känner igen mig i dem. I varje film, med undantag från fyran och femman, får jag känslan av att jag varit där. Det jag menar är att filmerna speglar böckerna på ett ofantligt bra vis. Allt handlar givetvis om hur man tolkar boken och om tolkningen stämmer överens med filmskaparnas. Bara i vissa fall har jag känt att de slarvat med filmerna och missat detaljer som för mig varit viktiga och bärande. Allt är en tolkningsfråga och vad man i en så detaljrik berättelse som serien om Harry Potter väljer att ha med. Jag avundas inte människorna som har det jobbet.

Efter film numer fem blev jag nyfiken på vad som skulle hända här näst. Jag valde att på egen hand kasta mig in i äventyret och vips så var jag som på nytt förälskad i allt vad magi hette. Streckläste!. Jag, liksom så många andra världen över, sov, åt och läste. Harry Potter och halvblodsprinsen kan jag nog utan att överdriva säga var en av de bästa böcker jag någonsin läst. Spänning, förvirring, tro, hopp och kärlek i en magnifik form fick mig att köa när sista delen släpptes. Harry Potter och dödsrelikerna gav mig svar på det man undrat över, det man inte riktigt förstått. Den knöt ihop säcken men gav samtidigt rum för tolkning. Varför hände det som hände? Jag har min teori, andra har en helt annan. Det jag lägger vikt på har någon annan inte ens funderat över och tvärtom.

Fredagen den 15 juli 2011 satt jag på en biograf i Irland för att för sista gången se en film om Harry Potter. Äventyret skulle avslutas och jag satt beredd. Med 3D-brillorna på och glass i diverse smaker startade filmen och ja, den speglade boken. Några enstaka detaljer som jag fäst mig vid saknades men känslan som jag hade när jag läste boken fanns där. För att citera en vän till mig så var det ”bölevarning” flera gånger. Efteråt, infann sig tomheten. Aldrig mer ska jag se en Harry Potter-premiär. Det kommer inte att komma fler böcker, inte vad jag vet. Detta var the last goodbye. Men vilket avsked sen!

Jag tillhör inte de flickor som drömt om att gifta sig med Harry eller Ron även om jag beundrar dessa karaktärer väldigt mycket. För mig är Harry som en bror, en förebild, som följt mig i princip så länge jag kan minnas. Med åren har hans äventyr blivit tuffare och hårdare och hans liv mer komplicerat och svårt att förstå. Vi som var med från början vet att i takt med att vi läsare blev äldre växte Harry Potter också. Från en glittrigt magisk barn- och ungdomsbok/film till en vuxenbok/film med politik och krig, så har resan sett ut. Jag beundrar J.K Rowling för hennes jobb. Frågan var om hon medvetet lät Harry växa i takt med sin målgrupp eller om det helt enkelt var en naturlig slump. Jag skulle vilja fråga henne! Skickligt är det i alla fall och genomtänkt in i minsta detalj. Och i vilket fall som helst har Harry Potters skapare inspirerat mig till att skriva. 8-åringen som för många år sedan fick det rafflande äventyret i present av sin mormor har vuxit upp och blivit vuxen. Jag kan säga att magi inte har någon åldersgräns. Jag hoppas att J.K Rowling kan fortsätta att inspirera kommande generationer med sin Harry Potter. Älska det eller hata det, men läs för guds skull böckerna om du inte gjort det. Men att växa upp sida vid sida med denna trollkarl och köa efter nästa del av hans liv är det bara vissa som gjort. Den tiden är förbi. Vilken ålder är då lämplig att starta streckläsningen? Jag har ingen aning! För mig föll det sig naturligt, jag växte i takt med Harry.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s