Outcasts always mourn/ Jag är schizofren därför blev jag författare

En fråga som kom upp igår när Julia satt och fikade med några andra bokfantaster:

  • Krävs det en viss sinnesförvirring/en mild dos av schizofreni för att skriva bra böcker?
Eller kanske är det så att det är vad vi vill tro för att kunna förstå deras värld? Letar vi efter en störning, något som sticker ut i författarens personlighet för att vi lättare ska förstår varför en del böcker är skrivna som de är.
Ta exempelvis Oscar Wilde eller Truman Capote. De var homosexuella.
Men innan ni börjar med anklagelser om att vi skulle vara homofober så vill jag bara klargöra att jag inte tar dessa två exempel för att påvisa en sinnesförvirring eller en sjukdom. 
Wilde skrev ”Dorian Grays porträtt”, vem har inte kommenterat den boken som ”bra, men en aning konstig story”. Eller Truman Capote, författaren av exempelvis ”Breakfast at Tiffany’s”. En, även denna, aningen smått skruvad bok om vår värld.
Men ofta får man svar som ”Han var ju homosexuell”, när man kommenterar att deras böcker var bra men surrealistiska.
På Wikipedia, om du söker på någon av Wildes böcker, finns det en rubrik som lyder såhär: Claims of homosexual subtext.
Ett behov av att finna förklaringen i varför Wildes berättelse var så abnorma, trots att vi finner det roande måste vi ha en förklaring.
Clive Barker, författaren bakom många skräckhistorier så som ”Abarat” och regissören bakom ”Hellraiser” lever också med en man. Får det oss plötsligt att förstå hans dragelse till skräck och hur han kan komma att skriva om en sådan udda värld vi får uppleva i ”Abarat”.  
Ett annat exempel är Lewis Carroll och ”Alice i Underlandet”. En bok som, precis som Disney’s tecknade version, får en att känna det som om man, under hela storyn, går på crack.
Han skrev många berättelser om Alice och vi avgudar honom, precis som nämnt innan har Disney gjort en film om honom.
Men han anklagades för att vara pedofil. Varför? Jo för att han fascinerades av barn. Deras fantasi, att kunna bygga upp något från intet och mest av allt fascinerade Carroll av Alice (som om ni inte visste, fanns på riktigt).Varför kan inte en god bok bygga på en god fantasi hos författaren? Varför måste vi ständigt söka efter en sinnesförvirring? Något som inte stämmer.
Givetvis finns det ju exempel även på författare som kanske var annorlunda, Virginia Wolf exempelvis tog sitt eget liv  eller alla de böcker som finns idag där sjuka människor skriver om sin kamp, men det är väl inget synonymt med författaren?
Jag tror att det är vårt självförtroende som måste skapa en störning hos folk med kreativa ådror eller folk som är bra på något i allmänhet. Hjärnan är något så komplex att vi inte kan förstå eller veta hur mycket var och en använder. Men givetvis kan jag hålla med om, som en tjej med författardrömmar, att man behöver nog ha en otrolig fantasi för att komma på berättelser efter berättelser och göra dem så fantastiskt skruvade som de ovannämnda författarna gjort med sina berättelser.
Men störningar eller ej så har de skrivit riktigt bra böcker.
(Feel free att fortsätta på denna tråden, vad anser ni?)
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s