Mister B. Gone

BURN THIS BOOK! 

Det är så Mister B. Gone börjar. En vädjan om att läsaren inte ska fortsätta läsa utan att istället bränna boken.
Givetvis gör vi inte det, det är ju en bok och det vet berättaren om men han ger sig inte. Gång på gång ber han läsaren att bränna boken, att befria honom ifrån boken han tydligen är fast i. Men eftersom berättaren är medveten om att vi inte skulle bränna den utan att få en historia först börjar han berätta. Om sitt liv.
Då får vi reda på att berättaren är en demon vid namn Jakabob och så börjar han att berätta om sina olyckor. Allt för att få oss att elda upp boken.

Stephen King, Alfred Hitchock och Vincent Price avkomma Clive Barker har ännu en gång lyckats skapa en surrealistisk och en aning obehaglig värld.
Berättelsen är olikt något jag någonsin läst, visserligen kan det vara för att jag sällan dras till böcker som Mister B. Gone, de är sällan mitt första val men sedan min flytt till en större stad och därmed mer spännande butiker som Sci-Fi Bokhandeln har jag funnit att min bokhylla fyllts av  allt fler böcker jag egentligen aldrig skulle tänkas läsa. Men det är ju det vår bokklubb handlar om, att ta sig utanför den där boxen alla pratar om och upptäcka nya saker som vi inte visste om att vi gillade.
Även om Barkers Abarat inte gjorde så mycket för mig, mer än att fylla upp en och en halv vecka av mitt liv så drog jag mig inte för att fortsätta läsa böcker av Clive Barker. Man ska ju aldrig ge upp och Mister B. Gone är inget som Abarat. Mister B. Gone är väntad, vuxen skräckberättelse medan Abarat är  Alice i Underlandet för 20-åringar.
Jag ryser av både obehag och vällust när jag läser om Jakabob och hans historia därför att händelserna är underliga men boken är välskriven och fängslande, bokstavligt talat. I vissa kapitel och framför allt när boken är färdigläst finns ett sug efter att fatta tag i en tändsticksask och ha ett eget privat bokbål på innergården men samtidigt väcks en rädsla för att något faktiskt skulle kunna hända, man kan ju aldrig vara säker och efter den här boken blir man än mer osäker på det.
Vissa stunder känner man för Jakabob, man lider med honom men för det mesta tar rädslan över. Jakabon är, trots att han är demon, någonstans mänsklig och dras till det många som många i vår verklighet gör.
Men för min del är Mister B. Gone är bok man läser en gång, mer än så  vågar jag inte för tänk om jag skulle få för mig att bränna boken och något fruktansvärt skulle hända och inte heller vågar jag slänga den för då kanske någon annan bränner upp den. Nej den här boken ska förvaras intill en brandsläckare i ett glasrum.

För säkerhets skull

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s