Den besynnerliga händelsen med hunden om natten


Kära vänner! Så har skola och kurslitteratur ännu en gång haft makten över oss. Men kanske är det väl ändå bra med en paus så att ni hinner läsa alla de fantastiska böcker vi skriver om.

Tanken var att jag äntligen, efter många månader av längtan skulle dyka ner i Graham Greenes spännande värld. Boken låg där bredvid mig redo att öppnas, bokmärket redo att dyka in när jag behövde en paus och tekannan var fylld till kanten med härligt ‘strawberry tea’. Men så plötsligt tittade jag på den lilla boksamling som finns här i min lya och så där, mitt framför ögonen på mig började texten att flyta: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten eller The Curious Incident of the Dog in the Night-Time som den så fint står på min engelska version (orginal språket). Plötsligt fick jag en sådan varm känsla i kroppen, ni vet den som kommer när man får sitt ‘Madeleine-moment’ eller när man suger in något man riktigt mycket älskar och teet hade jag inte ens druckit.
Utan att tänka på det sade jag ‘hej då’ till Graham Greene och lät istället en femtonårig pojke med Aspergers Syndrom berätta om sitt liv och om hans arbete med att försöka hitta den som mördade grannens hund en natt.

Det är egentligen Mark Haddon som har skrivit boken. I mångas öron ett okänt namn. Jag hade aldrig hört talas om honom när jag öppnade den här boken för fyra år sedan. Det var till en skoluppgift och vi hade fyra böcker att välja mellan. De tre övriga minns jag inte idag vilka det var, det är ovidkommande men hade jag aldrig läst boken och någon hade nämnt titeln för mig idag hade jag utan tvekan dragit mig till minnes den dagen, mitt första år på gymnasiet, då jag skulle välja en bok som skulle komma att bli bland det bästa jag läst.
Christopher Boone, den femtonårige pojke som boken handlar om, har blivit en hjälte för mig och ibland kan jag komma på mig själv med att tveka om detta egentligen inte är en sann historia. För Christopher känns så verklig, hans bekymmer känns verkliga och även om förvirringen är total när han delar upp sina kapitel i boken i primtal eller helt plötsligt ritar upp bilar och gubbar så känns det som att läsa en dagbok och inte en påhittad berättelse.
Mark Haddon blir för mig, tack vare denna boken, ett sorts underskattat geni och med detta sagt ska jag gladeligen leta upp mer av hans böcker, kanske kommer jag bli besviken men kanske inte. Det är ju sådant man inte vet förrän man provat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s