Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

Nu har vi kommit till novellerna. Den fina novellsamling med världens vackraste titel. På alla språk.
Som vanligt när det kommer till en bok fylld av massa noveller är det svårt att tycka om alla men på något så lyckas man fängslas av dem allihop. En del är surrealistiska, här har Gavalda slutligen låtit sig själv tänja på gränserna, medan andra är hennes säkra zon.
Jag visste ärligt talat inte om att det var en massa noveller jag hade framför mig utan märk min förvåning när nästa ”kapitel” handlade om något som jag inte kunde förstå vad det hade med historien att göra. Hur jag än funderade och funderade så fick jag inte ihop det.
Till sist läste jag på baksidan och förstod att jag hade en massa människors berättelser framför mig och alla av Gavalda. Att säga att jag blev lycklig är en underdrift. Så mycket tycker jag om det jag läser av henne.

Nu måste jag ju ge ert ett litet smakprov på vad boken kan innehålla, jag vet att ni törstar så efter det.
Vi får möta:

  • En kvinnlig veterinär som tar ut hämnd på några män som gjort hemska saker emot henne
  • En yngling som har en rik pappa med snygga bilar. Inte konstigt han lånar en av bilarna en kväll för att imponera på kvinnor.
  • En man med ett perfekt liv , kanske för perfekt för sitt eget bästa
  • En annan man som precis kommit hem från tjänstgöring utomlands
    och en massa, massa andra människor, somliga mer trasiga än andra.

Anna Gavalda kommer aldrig att ta över kronan ifrån Roald Dahl som är, enligt mig, kungen av noveller men hon är inte många placeringar ifrån. Ibland kan man nästan känna när man läser hennes böcker att hon kanske gör sig bäst i novellernas land, de flesta böckerna har ju varit så korta och texten håller sig ofta inte länge heller i de lite längre. Hade det inte varit för de som faktiskt innehåller fler sidor hade hon ju faktiskt varit det men otroligt nog har Gavalda bevisat att hon bemästrar båda delarna lika bra.
Allt det som är relevant får vi och ovanpå det så slipper vi alla långa utlägg om hur hon for dit för att hennes mor dog och sen åt hon en hamburgare för att till slut hitta dit hon är idag och historiens början. Vi lockas samtidigt till att läsa mer för att vi vill veta mer men vi får aldrig veta mer än vi behöver.
Hur lyckas människan?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s