Niceville/The Help

Så var det dags för bedömningen av Niceville och jag kommer med all sannolikhet att göra er besvikna. Ja, jag vet att ni anser att det är en sådan bok som man måste tycka om. Jag vet att ni tycker det och jag ville så gärna, tro mig.
Egentligen så överdriver jag när jag säger att jag inte tyckte om den. Jag ljuger om jag säger att den var dålig för det är den inte!
Nu kanske ni blir en aningen förvirrade och undrar hur jag kan säga att Niceville är bra under tiden som jag samtidigt inte tycker om den. Men för mig är det två helt olika saker. För mig kan en bok vara bra skriven, ha en god story osv men den fångar mig inte. Vad jag kommer ge er här är en mycket schizofrenisk bedömning av boken men så är det ju extra intressant när man lyckas säga emot sig själv.
Jag kände att intrigen aldrig riktigt kom igång och jag hann blir irriterad på allt detta velandet. Till slut kände jag mig inte ens intresserad av att veta om de gick med på att delge sina berättelser eller inte.
Självklart förstår jag mycket väl att det är ett beslut man inte hastar sig in i men på något sätt, ett sätt som jag inte kan förklara så blev denna obestämdhet bara irriterande. Kanske en aning är det på grund av att man hade väntat sig mer drama än vad man fick och betydligt tidigare! Med handen på hjärtat så sträckläste jag boken därför att jag trodde att nästa kapitel skulle bli bättre. Boken förändrade inte mitt liv, inte språket heller men den gjorde mig däremot förstådd och upprörd med livssituationen. Jag skulle inte tala sanning om jag sa att det var en bok som lämnade avtryck på mig.

Karaktärerna är dock underbara och alla har en personlig prägling. Deras livsberättelser är fasansfulla men i stunder underbara och för det mesta känns det som att läsa en biografi. Vilket med all sannolikhet är meningen.
Miss Skeeter, Aibeleen och Minny är tre underbara berättare och författaren gjorde helt rätt i att låta alla dessa tre starka karaktärer få träda fram för att berätta livet ur deras synvinkel. Mestadels är man upprörd över sättet som man kan behandla folk på. Så som det gick till, hur det såg ut. Det är bra när det finns folk där ute som aldrig låter dessa händelser dö ut med åren. Det är bra att vi påminns om hur hemsk människan kunde vara så att vi lär oss. För det gör vi ju med Niceville. Absolut.
Jag tycker absolut att varenda läs kunnig människa bör någon gång ta sig tid att läsa den men jag kommer aldrig tvinga er att tycka om den.
Man bör inte klaga på en bok som bygger på verkliga händelser, förlåt mig. Man kan ju visserligen säga att hela boken får stå för intrigen i sig men det vore oklokt av er att sitta och vänta på att något utöver det man väntat sig ska hända. Det som det inte talas om direkt ut ur boken det som man får reda på efter ett tag, det har man hunnit lista ut tills författaren väljer att berätta det för oss.
Mycket snart kommer jag sitta här och lovorda Jane Austen och kanske är det fel av mig att prata gott om Stolthet & Fördom medan Niceville aldrig kommer få högsta betyg av mig men så är det ju mina åsikter och det är ju var en bokklubb innebär, jag vet också att min kära vän Anna inte kommer hålla med mig och jag skulle bli förvånad om jag inte fick en utskällning via telefon så fort hon läst detta. Men så har jag ju faktiskt rått er att läsa boken och som jag sa; att tycka om den och säga den är bra, det är två helt olika saker.
 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s