Mansfield Park

Mina första funderingar angående Mansfield Park och hur jag ska beskriva den för er är om det inte är lite av en Askungen-saga?
Inte det hela med den tappade glasskon, mössen och allt det där utan snarare den biten med de elaka styvsystrarna. För det är lite så jag tänkte på Fanny Price historia när jag läste.
Man kan ju inte annat än att tycka synd om Fanny, av alla Jane Austens karaktärer är det allra mest Fanny som man vill stoppa in i en varm filt, krama om hårt och säga att allt kommer bli bra och så småningom blir det ju det.

I Mansfield Park kommer vi oftast inte ifrån just Mansfield Park vilket skiljer sig väldigt mycket ifrån de andra böckerna där fester och resor spelar en väldigt stor roll. Men det innebär inte att intrigerna är få. Mansfield Park lyckas ändå leverera den enda händelsen efter den andra. Här får vi vara med om teateruppsättningar som går fel och även om Fannys dagar mestadels går ut på att vara sina mostrar till lags så ser Jane Austen ändå till att hon inte får väldigt många tråkiga stunder.
Många av karaktärerna i Mansfield Park är svåra att förstå sig på, som Fannys moster och morbror, deras intentioner är inte lätt märkbara medan andra är väldigt tydliga. Men vi fattas inte de karaktärer som vi alltid lyckas finna hos Jane Austen. Jag tror ni börjar förstå vilka drag det är jag syftar på.

Stackars Fannys historia är tragiskt men så vacker ändå vilket slutet bjuder oss på och ännu en gång så bjuds vi på en huvudkaraktär som är nära att råka in i fällan men till slut låter förnuftet ta överhand och slutligen få det hon mest av allt önskar. Vilket precis som alltid innan är precis vad vi läsare vill att hon ska få.
Bokens älskling Edmund är vår räddare i nöden som ett tag viker ifrån Fannys sida utan hans vetskap men som långsamt hittar tillbaka igen.
Boken börjar tråkigt med en uppläxning om att aldrig gifta sig endast av kärlek för att sedan bevisa för oss att det var fel från början och det är precis vad vi ska göra.
Är man tillräckligt godhjärtat som vår egna Fanny Price så kan det ju löna sig ändå.
På många sätt är Fanny så olik alla de andra av Austens karaktärer. Hennes lydiga och mycket lugna ton. Men hennes särdrag kan ibland misstagas för rädsla, så är väl ibland fallet och då blir vi en aning irriterade på hennes sätt att dra sig tillbaka men vad hade du gjort?

I slutändan är det som vanligt allting gott för de som gjort sig förtjänta av det och det är väl aldrig försent att lära sig?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s