Emma

Emma var också en bok som det tog lite längre tid för mig att tycka om. Emma Woodhouse och hennes upptåg föll mig inte alls i smaken. För mig var hon bara en bortskämd unge, en Lydia Bennet eller en Maria Bertram.
Vad tänkte Jane Austen med när hon valde en sådan karaktär till sin bok?
Men till slut lyckades boken ändå omvända mig och lyckades ovanpå allt knuffa ner morgondagens bok ifrån första platsen.

Jag blir glad i hela kroppen bara jag tänker på den här boken. Emma gav mig nämligen den känslan tillbaka som jag fick när jag läste Stolthet och Fördom för första gången. Jag tänkte på den lätta stämningen som fanns i Bennets liv, precis som i Emmas. Alla middagar som det bjöds på och händelserna hit och dit.
Man underhålls av Emmas tidsfördriv, att para ihop sina bekanta med varandra och suckar när hon lyckats trassla in det.
Vi skrattar åt Harriet Smiths klumpiga sätt att vara och kräks åt Mr Eltons otroligt sliskiga beteende. Finns det någon tråkiga människa? Det skulle i så fall vara Mr Collins (läs S&F). Vi skäms över våra fördomar, som visserligen Austen lagt på oss, när Frank Churchill inte visar sig vara den vi tror och Miss Fairfax, ja henne förstår vi oss helt enkelt inte på alls.
Men det är lätt att förstå Emma. Hon lever ett väldigt instängt liv fast på ett helt annat vis än Fanny Price. Hon är orolig för sig far och han är orolig över henne. Det är väl inte så konstigt då att Emma blir lätt uttråkad och måste roa sig med något. Även om det kanske inte är världens smartaste tidsfördriv. Dessutom har hon det lätt för sig, hon kommer ifrån en förmögen familj och som en dag väntar på att bli hennes. Hon är ju till mycket stor del ett bortskämt barn Emma och ändå lyckas hon charma oss till sist.
Kanske för att bakom hennes yttre skal gömmer det sig en klok ung kvinna som vet precis vad hon vill. Emma låter sig inte trampas på så lätt och visar också att män som Mr Knightley är ingen match emot henne även om hon till slut faller handlöst för honom.

På tal om Mr Knightley, den här romanens man, så måste jag faktiskt nämna att hans kärleksförklaring till Emma är min favorit av alla de kärleksförklaringar i Jane Austens böcker.
Hand ödmjukhet förvånar oss lika mycket som Mr Darcys, vi som hela tiden trott att Mr Knightley var en stel och tråkig man.
Men även han lurar oss, för bakom hans fasad gömmer det sig en man precis tvärtom. Att äntligen få höra honom yttra orden, som vi visserligen förstått att han någon gång skulle göra är ändå lika chockerande som att Emma till slut visar sig svag. Men det är väl så när den rätte äntligen finns där mitt framför ögonen. Vi får väl fråga Emma och Knightley.

Annonser

2 thoughts on “Emma

    • Det är nog lätt att förälska sig i den första Jane Austen man läser. Nu är Emma min favorit också och karaktären är så himla underbar. När man väl ”lärt känna” henne 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s