av: Lucy Dillon
Orginaltitel: The secret of happy ever after
Utgivningsår: 2011
Sidor: ca 500
Anna och Michelle är två bästa vänner i de tidiga trettio åren och bor i den lilla staden Longhampton, England.
Michelle driver den lyckade heminredningsbutiken Home Sweet Home, har ett kontrollbehov över saker och så är hon skild från sin make sedan några år tillbaka, något hon ogärna pratar om.
Anna är en bok nörd med en förälskelse för barnböcker. Hon är också gift med något äldre Phil och på köpet ingick tre stökiga döttrar plus en , om möjligt, ännu stökigare dalmatin. Annas högsta dröm är att få ett eget barn med Phil men det verkar inte bli så lätt som hon hade hoppats på och inte hjälper det att hon dessutom verkar börjats omringas av bebisar.
Under tiden får hon möjligheten att driva Michelles nya butik, stans gamla bokhandel som Michelle totalrenoverat och Anna förvandlar den till en ny mötesplats för stadens alla bybor. Men Michelle verkar dölja en del saker, både om bokhandelns framtid och om sitt eget förflutna. Vad är det som Anna inte får reda på?
Inte på länga har jag slukat en bok så fort som jag gjorde med Lucy Dillons ’’Och så levde de lyckliga’’.
Jag trivdes mycket bra i min nya lilla fantasivärld och hade jag haft möjligheten så hade jag flyttat in i boken utan att tveka. Karaktärerna är så lätta att tycka om därför att de är mänskliga därmed lätta att relatera till och den här lilla staden, som inte verkar finnas på riktigt?, vill jag flytta till imorgon. Någon som följer med?
Det är dessutom mysigt att Lucy Dillon har introducerat några nya karaktärer in i litteraturvärlden, hundarna. Människans bästa vän får hedersplatserna och är nästan på mer protagonister än vad huvudkaraktärerna själv är. Den här författaren, som har blivit en stor favorit hos mig, har verkligen skapat upp en värld som man inte kan få nog av.
Det enda som jag kanske ger ett minus i den här boken är att jag inte blir riktigt mätt på slutet. Jag vill veta mer om vad som händer sen, hur det gått för alla. Lucy, berätta! Visst finns det planer på fristående uppföljare? Jag misstänker det.
Men förutom det innehåller Lucy Dillons böcker ungefär allt jag vill ha i en chick-lit bok och nästan mer där till. Det finns inget som kan få mig att tröttna på boken och inget som får mig att spy galla, inte ens Annas eviga tjat om att skaffa barn därför att man lyckas på något vis förstå hennes längtan och jag kan dessutom berätta att mitt sug på att öppna en aldelles egen bokhandel har aldrig varit så stor som den är efter att ha läst den här boken. Men det är en annan historia…
Bookclubben 