CALLING ROMEO

författare: Alexandra Potter
utgiven: 2011
antal sidor: 369

How would you feel if you were stood up? Embarrassed? Upset? Pissed off?

Så börjar Alexandra Potters bok. Juliet letar efter sin Romeo. Vilket hon en gång i tiden trodde Will var. Men nu är hon inte riktigt säker. När han på Alla hjärtans dag inte dyker upp på deras dejt får hon nog. Hon rusar ut från restaurangen och där utanför, som om det inte var nog, så blir hon dränkt på grund av en idiot i en sportbild.
Idioten visar sig vara Sykes. Ursnygg och dessvärre Juliets rival. Men trots detta kan hon inte hjälpa att känna sig dragen till honom. Kanske är Romeo en mörk främling eller så är han faktiskt närmre än hon tror…

Jag trodde efter Me & Mr Darcy att allt som det stod Alexandra Potter på var jag tvungen att gilla. Men den här gången blev jag besviken.
Storyn håller inte riktigt, den ligger för nära allt annat vi läst i våra dagar. En typisk chick lit så att säga. Jag är inte heller särskilt förtjust i Juliet, huvudkaraktären. Hon är gnällig, ytlig och jag blir fort trött på hennes ”gräset är grönare”-teori. Dessutom håller inte riktig början, den stämmer inte överens med de relationer som utvecklas längre fram och dess intriger.
Det är mycket synd eftersom det finns en uns doft av Sex and the City möter Lucy Sullivan men det håller inte jämnt genom hela historien. Slutet räcker för att mätta mig men tyvärr är karaktärerna i boken huller om buller. Det blir liksom ingen ordning på någonting.
Jag är ledsen över att behöva säga att jag inte alls blev imponerad, men Alexandra, jag ska ge dig en chans till. Eller två.

Annonser

AUSTENLAND

Författare: Shannon Hale
Utgivningsår: 2007
Förlag: Bloomsbury
Antal sidor: 208

“If you were a woman, all I’d have to say is ‘Colin Firth in a wet shirt’ and you’d say ‘Ah.”

Jane har en last i livet; Stolthet & Fördom. Fast kanske inte så mycket Stolthet & Fördom som Mr Darcy. Mr Darcy är den perfekte mannen och räddaren i nöden när alla hennes tidigare förhållande kraschat och efter flera besvikelser är det kanske inte så konstigt att Jane gett upp hoppet helt och ägnar all sin tid åt Darcy.
När en släkting till Jane plötsligt går bort står Jane som arvinge. Men inte till en större förmögenhet utan istället blir hon skickad till England och Austenland. Janes mål med resan blir att åka därifrån med sin egen Mr Darcy.  Men allt eftersom tiden går märker Jane att gränserna mellan verklighet och fantasi blir allt svårare att se. Allt är inte som det ska i Austenland.

OBS! SPOILERS!

Austen-fan som jag är så trodde jag verkligen att detta skulle vara en bok helt i min smak. Och det är det. Till viss del. Jag känner igen mig så mycket i Jane, utan tvekan. Hennes kan jag relatera till men resten går inte alls ihop.
Boken är för kort och de övriga karaktärerna är bara ytliga. Relationen med Martin är svår att förstå och händer på ungefär en sida. Sedan går Jane runt och suktar efter honom resten av boken. Jag förstår att Martin och Mr Nobley ska utgöra någon form av Darcy och Wickham men det håller inte. Vi lär inte känna karaktärerna. Det krävs nästan att du läst Stolthet & Fördom för att förstå karaktärerna och sedan bygga karaktärerna Martin och Mr Nobley på det du lärt dig om Darcy och Wickham i S&F. Hänger ni med? Allt är över så fort och slutet ger mig absolut ingen WOW-känsla för jag får inte lära känna och förälska mig i någon vilket är grunden i Jane Austens böcker att hinna lära känna karaktären.
Till slut, hur mycket jag än kan relatera till henne, så blir även Jane tröttsam och jag hinner knappt uppfatta vad som händer i hälften av boken.
Slutet lämnar kanske ett riktigt Austen-fan inte besviken men i ärlighetens namn hade jag hoppats på något helt annat.
Sen måste jag erkänna att jag såg trailern till kommande film och har byggt upp något utifrån den som inte stämmer alls.
Vill man ha en snabbläst chick lit är Austenland ett bra alternativ men är du Austen besatt tror jag faktiskt att du kommer bli besviken.

SOM OM FILM BLEV BOK

Författare: Ali McNamara
Förlag: sphere
Antal sidor: 428
Utgiven: 2010

Scarlett älskar film.
Det är bara det att hon älskar film så mycket att hennes fästman David, hennes pappa och vänner hamnar lite i skymundan. 
Men när Scarlett blir erbjuden att passa ett hus under en månad i Notting Hill kan hon bara inte tacka nej. Notting Hill är ju hennes favoritfilm och äntligen skulle hon få chansen att bevisa för alla att saker i filmer verkligen kan hända i verkligheten också. 
Till sin hjälp har hon sin nya granne Sean, som egentligen varken har intresse för film eller romantik för den delen. 
Dessutom kan inte Scarlett låta bli att lägga märke till hur Sean inte bara är fruktansvärt irriterande utan även fruktansvärt snygg. 

Jag minns att jag pratade om Nya kontakter och hur Kinsella skrivit ett slut värt en Hollywood film. Det håller jag fortfarande fast vid. Men i jämförelse med Ali McNamara grånar Kinsellas. Möjligtvis kan det bero på att hon plockat varenda godbit ifrån de bästa stunder en romantiker vet. Spoilar jag för mycket nu? Jag kan i vilket fall säga att jag har rätt så höga krav på framtida män. Stackare!
From Notting Hill.. är en riktig feel good bok som uppfyller alla filmfanatikers drömmar. Det är som om du stoppat alla de bästa bitarna av alla romantiska filmer du sett och stoppat i en bok.
Tyvärr kan det också bli för mycket. Även om karaktärerna håller ganska bra så gör tyvärr inte boken det i vissa fall. Ibland blir det bara för mycket film och för lite av Ali McNamara som författare. Händelserna är ju ingenting nytt även om det egentligen är vad storyn går ut på, Scarlett ska ju försöka uppleva scener ur filmer i verkligheten. Till en början vad jag rädd att hela boken bara skulle bli en himla massa tjat om filmer, vilket det är, men karaktärerna och intrigen som sker längre fram gömmer undan filmerna vilket gör detta till en helt okej bok. En ganska bra, underhållande bok. Språket är inte heller helt uppåt väggarna.
Jag skrattar inte lika mycket som jag gjorde i Nya kontakter, förälskar mig inte alls lika mycket i varken Sean eller David som i Mark Darcy och Scarlett är ingen Elizabeth Bennet. Men en kall höst värmer den helt klart en hopplös romantikers hjärta.

(Dessutom kan man underhålla sig med att försöka lista ut precis vilka filmsekvenser som nämns. Ganska kul.)

NYA KONTAKTER

originaltitel: I’ve got your number
författare: Sophie Kinsella
antal sidor: 368
utgivningsår: 2012

”Poppy, be honest. How many of my emails have you read?”
I can’t believe he’s asking that!
”All of them, of course. What do you think?”

Poppy ska gifta sig! Men under möhippan på det fina hotellet går brandlarmet och plötsligt inser Poppy att hennes ring, hennes dyra smaragdring, är försvunnen. Med ett löfte från hotellet att de ringer om de hittar ringen ger hon ut på gatan och.. blir bestulen på sin mobil. Förkrossad går hon tillbaka till hotellet och där i en av papperskorgarna hittar hon en telefon. Den som hittar, tänker Poppy och ger det nya numret till hotellpersonalen.
Några sekunder senare ringer det i telefonen. Det är Sam Roxton, dess riktige ägare som nu vill ha tillbaka sin telefon.
Med ett löfte om att vidarebefodra alla hans meddelande får Poppy låna telefonen.
Det går bra ändå tills Poppy börjar lägga sig i hans affärer. 

Det har blivit mycket Kinsella nu ett tag. Låt oss säga att detta är ett riktigt Sophie Kinsella år för mig. Vi kan nästan gå ännu längre och kalla 2013 för mitt chick-lit år. Men det är inte svårt att bli fast när man läser böcker som Nya kontakter.
Det är mycket man känner igen från Kinsellas andra böcker, intrigerna, relationerna, de fräcka kommentarerna som gör att vi älskar karaktärer som Becca Bloomwood och Poppy Wyatt. De är så jordnära, på sitt eget lilla vis. Så lättsamt för själen att läsa.
Självklart har man listat ut i princip åt vilket håll det lutar men som vanligt gör det ingenting för vägen dit är minst lika underhållande ändå. Konversationerna mellan Sam och Poppy är kvicktänkta och jag måste hålla emot för att inte skratta.
Dessutom är bokens slut ett riktigt Hollywood ending, vilket böckerna så sällan ger oss.

NÄR LUCY SULLIVAN SKULLE GIFTA SIG

originaltitel: Lucy Sullivan is getting married
författare: Marian Keyes
antal sidor: ca 640
utgivningsår: 1996

En kväll följer Lucy Sullivan med sia arbetskamrater till en spåkvinna. Mest för att få sig ett gott skratt, tänker Lucy som egentligen tycker allt sådant är larv. Det visar sig också att hon har rätt, spåkvinnan påstår att Lucy kommer vara gift inom ett år. Hon som inte ens har pojkvän och att gifta sig är överhuvudtaget inte med på Lucy Sullivans agenda de närmsta åren.
Men en efter en börjar hennes arbetskamraters spådomar slå in och när Lucy en kväll träffar Gus börjar hon undra om spåkvinnan kanske hade rätt ändå. 

När Lucy Sullivan skulle gifta sig är nog den bok jag tänker på när jag tänker på Marian Keyes. Lucy Sullivan, det har man hört flera gånger. Nu måste jag erkänna att jag faktiskt blivit beroende av den här boken.
Trots sina antal sidor, vi snackar ju Harry Potter, Svärdet & Spiran samt Game of Thrones sidantal här, så vet jag kommer läser den gång på gång. Till viss del kan det bero på att slutet var precis så jag ville ha det och kanske var det också därför jag kastade mig över sidorna för att få reda på hur det skulle gå för Lucy. Även om man vill ruska om henne ibland och skrika: ”Ser du inte vad som händer?! Är du blind?!”
Mycket känner man igen från Sushi för nybörjare; relationerna, intrigerna, karaktärerna. Det som är bra med Marian Keyes är att hon tar upp jobbiga saker också, verkliga saker, men ger oss alltid en gnutta hopp och tar oss igenom det på ett lugnt och sansat sätt. Det blir aldrig tungt och hon vet hur man stillar vår, eller i alla fall min, hunger.
Nästa gång tänker jag slänga mig över Vattenmelonen, vi får väl se hur det går.