SOM OM NÅGON LYSSNAT!

20130926-150528.jpg

Helt otroligt!
Minns ni min Top Ten Tuesday lista på temat bok till film.
En av böckerna jag önskade skulle bli film var Hornbys A long way down, en av mina favoritböcker.
Nu verkar det som mina böner blivit hörda för i början av nästa år har den premiär på biograferna. Med bl.a. Pierce Brosnan och Toni Collette i huvudrollerna.
Så himla roligt och otippat.

20130926-150413.jpg

Annonser

ATT INTE KÖPA EN BOK FAST MAN VILL

 

Ramlade in på en bokhandel och fann att jag missat så mycket. Bland annat den här boken ovan som verkar så himla trevlig. På något sätt påminner den mig om Easter Parade när jag läste vad den handlade om.
Boken fick inte följa med hem men klickades hem för bara en minut sedan.

(Om ni vill veta mer så klicka på bilden)

ANNA & THE FRENCH KISS

författare: Stephanie Perkins
utgiven: 2010
antal sidor: 372
förlag: speak

Anna blir, mot sin vilja, skickad på internatskola i Paris. Långt ifrån vännerna i Atalanta och framför allt långt ifrån Toph.
Till en början är Anna långt ifrån upprymd över hennes pappas beslut men allt eftersom börjar hon få nya vänner och vistelsen blir uthärdlig. Särskilt tack vare Etienne St Clair. Som dessutom verkar vara helt perfekt. Det enda problemet är att han har flickvän och Anna har ju faktiskt nästan en pojkvän. 

Jag brottas lite med mig själv om den här boken. En sekunden älskar jag boken och nästa sekund tänker jag: Jag står inte ut, jag kan inte läsa klart.
För Anna & the french kiss är en riktig tonårsbok. I stil med Magenta eller Angus, thongs and perfect snogging. Dessutom är den en riktig klyscha, damen i fråga flyttar till Paris och blir förälskad i den första pojke hon ser. Som dessutom är helt perfekt på alla plan. Hans pappa är fransman. Han talar flytande franska. Har en brittisk accent men har bott en del av sitt liv i USA. Han är vänlig. Ingen översittare precis och dessutom otroligt smart. Det är nästans som om vi fått tonåringarnas Mr Darcy på halsen.
Egentligen tror jag att det inte är Anna jag har några problem med. Anna är faktiskt lite cool och en karaktär, som jag uppfattar det, som är ganska säker i sig själv till skillnad från många andra tonårskaraktärer ute i vida världen.
Jag tror det som får mig att vilja stänga boken helt då och då är att det faktiskt är en tonårsbok och hjärtekross är ett faktum, dessutom tycker jag att språket sviker ibland. MEN, helt plötsligt vänder det och jag måste veta vad som händer med Etienne och Anna, vilket egentligen är uppenbart redan när du köper boken.
Berättelsen dalar ganska så rejält och skiftar snabbt, och plötsligt från högt till lågt. Jag känner inte riktigt att jag får grepp om många av de andra karaktärerna än Anna, för mig kunde alla hennes andra Paris vänner egentligen vara en och samma då de knappt fyller funktion var för sig, och lösningen på Etiennes problem är inget att hurra för. Snarare en snabb lösning, gjord för en tonårsbok vars fokus ligger hundra procent på ung kärlek. Vilket är bra, kärleks bitarna är helt okej och så centrerade vilket det bör vara när man är tonåring.
Men berör boken? Nej tyvärr inte, även om den är lättsam och fin i sina stunder tror jag att min Stephanie Perkins upplevelse stannar här.

Tematrio – Tunnisar

Nu hakar jag på det här med tematrio också. Tackar Lyrans för denna fina idé. Nu kör vi invigning på temat: TUNNISAR!

1. Silke – Alessandro Baricco. Den ligger på 160 sidor och jag vet att det stod 50-150 men jag tänkte att 160 får ju räknas.

2. Jag älskade honom – Anna Gavalda. 159 sidor. Så mycket kärlek på så få sidor. Så himla fin!

3. Where The Wild Things Are – Maruice Sendak. 48 sidor av bara fantastiska saker. Okej, det är en barnbok med mest bilden men jag tycker att den ska få vara med ändå för den tycker jag alla borde läsa. Stora som små.

AUSTENLAND

Författare: Shannon Hale
Utgivningsår: 2007
Förlag: Bloomsbury
Antal sidor: 208

“If you were a woman, all I’d have to say is ‘Colin Firth in a wet shirt’ and you’d say ‘Ah.”

Jane har en last i livet; Stolthet & Fördom. Fast kanske inte så mycket Stolthet & Fördom som Mr Darcy. Mr Darcy är den perfekte mannen och räddaren i nöden när alla hennes tidigare förhållande kraschat och efter flera besvikelser är det kanske inte så konstigt att Jane gett upp hoppet helt och ägnar all sin tid åt Darcy.
När en släkting till Jane plötsligt går bort står Jane som arvinge. Men inte till en större förmögenhet utan istället blir hon skickad till England och Austenland. Janes mål med resan blir att åka därifrån med sin egen Mr Darcy.  Men allt eftersom tiden går märker Jane att gränserna mellan verklighet och fantasi blir allt svårare att se. Allt är inte som det ska i Austenland.

OBS! SPOILERS!

Austen-fan som jag är så trodde jag verkligen att detta skulle vara en bok helt i min smak. Och det är det. Till viss del. Jag känner igen mig så mycket i Jane, utan tvekan. Hennes kan jag relatera till men resten går inte alls ihop.
Boken är för kort och de övriga karaktärerna är bara ytliga. Relationen med Martin är svår att förstå och händer på ungefär en sida. Sedan går Jane runt och suktar efter honom resten av boken. Jag förstår att Martin och Mr Nobley ska utgöra någon form av Darcy och Wickham men det håller inte. Vi lär inte känna karaktärerna. Det krävs nästan att du läst Stolthet & Fördom för att förstå karaktärerna och sedan bygga karaktärerna Martin och Mr Nobley på det du lärt dig om Darcy och Wickham i S&F. Hänger ni med? Allt är över så fort och slutet ger mig absolut ingen WOW-känsla för jag får inte lära känna och förälska mig i någon vilket är grunden i Jane Austens böcker att hinna lära känna karaktären.
Till slut, hur mycket jag än kan relatera till henne, så blir även Jane tröttsam och jag hinner knappt uppfatta vad som händer i hälften av boken.
Slutet lämnar kanske ett riktigt Austen-fan inte besviken men i ärlighetens namn hade jag hoppats på något helt annat.
Sen måste jag erkänna att jag såg trailern till kommande film och har byggt upp något utifrån den som inte stämmer alls.
Vill man ha en snabbläst chick lit är Austenland ett bra alternativ men är du Austen besatt tror jag faktiskt att du kommer bli besviken.

SOM OM FILM BLEV BOK

Författare: Ali McNamara
Förlag: sphere
Antal sidor: 428
Utgiven: 2010

Scarlett älskar film.
Det är bara det att hon älskar film så mycket att hennes fästman David, hennes pappa och vänner hamnar lite i skymundan. 
Men när Scarlett blir erbjuden att passa ett hus under en månad i Notting Hill kan hon bara inte tacka nej. Notting Hill är ju hennes favoritfilm och äntligen skulle hon få chansen att bevisa för alla att saker i filmer verkligen kan hända i verkligheten också. 
Till sin hjälp har hon sin nya granne Sean, som egentligen varken har intresse för film eller romantik för den delen. 
Dessutom kan inte Scarlett låta bli att lägga märke till hur Sean inte bara är fruktansvärt irriterande utan även fruktansvärt snygg. 

Jag minns att jag pratade om Nya kontakter och hur Kinsella skrivit ett slut värt en Hollywood film. Det håller jag fortfarande fast vid. Men i jämförelse med Ali McNamara grånar Kinsellas. Möjligtvis kan det bero på att hon plockat varenda godbit ifrån de bästa stunder en romantiker vet. Spoilar jag för mycket nu? Jag kan i vilket fall säga att jag har rätt så höga krav på framtida män. Stackare!
From Notting Hill.. är en riktig feel good bok som uppfyller alla filmfanatikers drömmar. Det är som om du stoppat alla de bästa bitarna av alla romantiska filmer du sett och stoppat i en bok.
Tyvärr kan det också bli för mycket. Även om karaktärerna håller ganska bra så gör tyvärr inte boken det i vissa fall. Ibland blir det bara för mycket film och för lite av Ali McNamara som författare. Händelserna är ju ingenting nytt även om det egentligen är vad storyn går ut på, Scarlett ska ju försöka uppleva scener ur filmer i verkligheten. Till en början vad jag rädd att hela boken bara skulle bli en himla massa tjat om filmer, vilket det är, men karaktärerna och intrigen som sker längre fram gömmer undan filmerna vilket gör detta till en helt okej bok. En ganska bra, underhållande bok. Språket är inte heller helt uppåt väggarna.
Jag skrattar inte lika mycket som jag gjorde i Nya kontakter, förälskar mig inte alls lika mycket i varken Sean eller David som i Mark Darcy och Scarlett är ingen Elizabeth Bennet. Men en kall höst värmer den helt klart en hopplös romantikers hjärta.

(Dessutom kan man underhålla sig med att försöka lista ut precis vilka filmsekvenser som nämns. Ganska kul.)