FÖRR ELLER SENARE EXPLODERAR JAG / Eller en kärleksförklaring till John Green

författare: John Green
förlag: Månpocket (den jag läste)
utgiven år: 2012
antal sidor: 308

En bit på vägen: På senvintern mitt sjuttonde levnadsår kom min mamma fram till att jag var deprimerad…

Det är egentligen dumt att skriva något när jag fortfarande befinner mig i den här världen. Jag läste mer eller mindre ut den för en timme sedan. På tåget. Det krävdes riktigt mycket för att inte gråta floder där bland folk.
Den här boken är också en sådan bok alla pratat om och till slut gav jag efter. Läste den själv.
Jag vill bara säga att John Green är ett geni. Det här är en briljant bok och innehåller ett sådant fantastiskt språk att jag inte vet var jag ska ta vägen. Sida efter sida är fylld med genomtänka meningar  och jag har i stort sett märkt hela boken.
Detta är nog första (och sista) gången jag satt hundöron i en bok. Jag vill läsa boken om och om igen. I alla fall fram till kapitel tjugoett och sedan börja om. Kapitel tjugoett och framåt, de är också bra men ack så tunga.
Här spills inte massa tid på velande fram och tillbaka. Augustus är tydligt förälskad i Hazel och vice versa. Det finns ju ingen tid att förlora, det hela måste ju ske snart. Jag tycker om hur Hazel hoppar mellan att vara klok och vuxen för att sedan helt plötsligt hoppa till att bli tonåring, fast mest för att hon försöker vara det. Jag tycker om Augustus för att Augustus är Augustus.
Man vill bara stå där på tåget, efter att ha läst klart den och skrika: ”Fattar ni inte? Fattar ni inte att ni måste läsa den här. ”
Sen är det klart att det krävs ett starkt psyke för den är tung och jag är själv förvånad över att jag, som blickar bort vid åsyn av en ”Flickan med de röda skorna”-bok, faktiskt läser den här och älskar den!
Jag kan ångra nu i efterhand att jag inte läste den på engelska, jag vill ju njuta av John Green på hans språk. Men eftersom jag som sagt kan läsa den om och om igen så kan jag lika gärna klicka hem på originalspråket också.
Men just nu, i denna sekund känner jag att jag aldrig mer behöver läsa en annan bok i hela mitt liv.

Den här gången får ni klicka på bilden för att komma till Adlibris beskrivning av boken.

Annonser

DET BORDE FINNAS REGLER

författare: Lina Arvidsson
utigven: 2012
förlag: Gilla Böcker
antal sidor: ca 187

Mia är fjorton år. Fjorton år och uttråkad. Det enda spännande i den lilla hålan där hon bor är att Mirjam, hennes bästa vän, är kär i Per. Per som är minst lika gammal som hennes pappa.
Ingenting är roligt och Mia kan knappt vänta till hon börjar gymnasiet. Så möter hon Vlad, som har band och egen lägenhet .
Då blir livet plötsligt lite mer spännande men hur ska man göra när man träffar någon? Och hur vuxen är man egentligen när man bara är fjorton? 

Skärmavbild 2013-10-02 kl. 17.44.21Lina Arvidsson använder ett roligt språk! Ett språk som känns helt rätt för tiden. Det finns inte en regel i närheten och det tycker inte jag att det borde heller!
Det som är tråkigt är jag inte känner att boken leder någonstans. Allting leder till ingenting och det känns precis som att cykeln börjar om igen i slutet. Jag irriterar mig också på att Mia faktiskt aldrig säger ifrån när det är uppenbart att Mirjam faktiskt inte behandlar henne schyst. Det finns lite för många karaktärer som känns oklara och ibland är det inte som att läsa en bok utan en blogg skriven av en tonåring. Vilket är bra, det gör det hela verklighetstroget, det är det!
Det roliga språket får liksom väga upp för storyn och det gör ingenting ibland men det är lätt att genomskåda den tunna storyn.
Trots detta vill jag ändå få mer av Lina Arvidsson någon annan gång för att tonen är unik och underhållande samt kanske lite för igenkännande ibland.

CALLING ROMEO

författare: Alexandra Potter
utgiven: 2011
antal sidor: 369

How would you feel if you were stood up? Embarrassed? Upset? Pissed off?

Så börjar Alexandra Potters bok. Juliet letar efter sin Romeo. Vilket hon en gång i tiden trodde Will var. Men nu är hon inte riktigt säker. När han på Alla hjärtans dag inte dyker upp på deras dejt får hon nog. Hon rusar ut från restaurangen och där utanför, som om det inte var nog, så blir hon dränkt på grund av en idiot i en sportbild.
Idioten visar sig vara Sykes. Ursnygg och dessvärre Juliets rival. Men trots detta kan hon inte hjälpa att känna sig dragen till honom. Kanske är Romeo en mörk främling eller så är han faktiskt närmre än hon tror…

Jag trodde efter Me & Mr Darcy att allt som det stod Alexandra Potter på var jag tvungen att gilla. Men den här gången blev jag besviken.
Storyn håller inte riktigt, den ligger för nära allt annat vi läst i våra dagar. En typisk chick lit så att säga. Jag är inte heller särskilt förtjust i Juliet, huvudkaraktären. Hon är gnällig, ytlig och jag blir fort trött på hennes ”gräset är grönare”-teori. Dessutom håller inte riktig början, den stämmer inte överens med de relationer som utvecklas längre fram och dess intriger.
Det är mycket synd eftersom det finns en uns doft av Sex and the City möter Lucy Sullivan men det håller inte jämnt genom hela historien. Slutet räcker för att mätta mig men tyvärr är karaktärerna i boken huller om buller. Det blir liksom ingen ordning på någonting.
Jag är ledsen över att behöva säga att jag inte alls blev imponerad, men Alexandra, jag ska ge dig en chans till. Eller två.

ANNA & THE FRENCH KISS

författare: Stephanie Perkins
utgiven: 2010
antal sidor: 372
förlag: speak

Anna blir, mot sin vilja, skickad på internatskola i Paris. Långt ifrån vännerna i Atalanta och framför allt långt ifrån Toph.
Till en början är Anna långt ifrån upprymd över hennes pappas beslut men allt eftersom börjar hon få nya vänner och vistelsen blir uthärdlig. Särskilt tack vare Etienne St Clair. Som dessutom verkar vara helt perfekt. Det enda problemet är att han har flickvän och Anna har ju faktiskt nästan en pojkvän. 

Jag brottas lite med mig själv om den här boken. En sekunden älskar jag boken och nästa sekund tänker jag: Jag står inte ut, jag kan inte läsa klart.
För Anna & the french kiss är en riktig tonårsbok. I stil med Magenta eller Angus, thongs and perfect snogging. Dessutom är den en riktig klyscha, damen i fråga flyttar till Paris och blir förälskad i den första pojke hon ser. Som dessutom är helt perfekt på alla plan. Hans pappa är fransman. Han talar flytande franska. Har en brittisk accent men har bott en del av sitt liv i USA. Han är vänlig. Ingen översittare precis och dessutom otroligt smart. Det är nästans som om vi fått tonåringarnas Mr Darcy på halsen.
Egentligen tror jag att det inte är Anna jag har några problem med. Anna är faktiskt lite cool och en karaktär, som jag uppfattar det, som är ganska säker i sig själv till skillnad från många andra tonårskaraktärer ute i vida världen.
Jag tror det som får mig att vilja stänga boken helt då och då är att det faktiskt är en tonårsbok och hjärtekross är ett faktum, dessutom tycker jag att språket sviker ibland. MEN, helt plötsligt vänder det och jag måste veta vad som händer med Etienne och Anna, vilket egentligen är uppenbart redan när du köper boken.
Berättelsen dalar ganska så rejält och skiftar snabbt, och plötsligt från högt till lågt. Jag känner inte riktigt att jag får grepp om många av de andra karaktärerna än Anna, för mig kunde alla hennes andra Paris vänner egentligen vara en och samma då de knappt fyller funktion var för sig, och lösningen på Etiennes problem är inget att hurra för. Snarare en snabb lösning, gjord för en tonårsbok vars fokus ligger hundra procent på ung kärlek. Vilket är bra, kärleks bitarna är helt okej och så centrerade vilket det bör vara när man är tonåring.
Men berör boken? Nej tyvärr inte, även om den är lättsam och fin i sina stunder tror jag att min Stephanie Perkins upplevelse stannar här.

AUSTENLAND

Författare: Shannon Hale
Utgivningsår: 2007
Förlag: Bloomsbury
Antal sidor: 208

“If you were a woman, all I’d have to say is ‘Colin Firth in a wet shirt’ and you’d say ‘Ah.”

Jane har en last i livet; Stolthet & Fördom. Fast kanske inte så mycket Stolthet & Fördom som Mr Darcy. Mr Darcy är den perfekte mannen och räddaren i nöden när alla hennes tidigare förhållande kraschat och efter flera besvikelser är det kanske inte så konstigt att Jane gett upp hoppet helt och ägnar all sin tid åt Darcy.
När en släkting till Jane plötsligt går bort står Jane som arvinge. Men inte till en större förmögenhet utan istället blir hon skickad till England och Austenland. Janes mål med resan blir att åka därifrån med sin egen Mr Darcy.  Men allt eftersom tiden går märker Jane att gränserna mellan verklighet och fantasi blir allt svårare att se. Allt är inte som det ska i Austenland.

OBS! SPOILERS!

Austen-fan som jag är så trodde jag verkligen att detta skulle vara en bok helt i min smak. Och det är det. Till viss del. Jag känner igen mig så mycket i Jane, utan tvekan. Hennes kan jag relatera till men resten går inte alls ihop.
Boken är för kort och de övriga karaktärerna är bara ytliga. Relationen med Martin är svår att förstå och händer på ungefär en sida. Sedan går Jane runt och suktar efter honom resten av boken. Jag förstår att Martin och Mr Nobley ska utgöra någon form av Darcy och Wickham men det håller inte. Vi lär inte känna karaktärerna. Det krävs nästan att du läst Stolthet & Fördom för att förstå karaktärerna och sedan bygga karaktärerna Martin och Mr Nobley på det du lärt dig om Darcy och Wickham i S&F. Hänger ni med? Allt är över så fort och slutet ger mig absolut ingen WOW-känsla för jag får inte lära känna och förälska mig i någon vilket är grunden i Jane Austens böcker att hinna lära känna karaktären.
Till slut, hur mycket jag än kan relatera till henne, så blir även Jane tröttsam och jag hinner knappt uppfatta vad som händer i hälften av boken.
Slutet lämnar kanske ett riktigt Austen-fan inte besviken men i ärlighetens namn hade jag hoppats på något helt annat.
Sen måste jag erkänna att jag såg trailern till kommande film och har byggt upp något utifrån den som inte stämmer alls.
Vill man ha en snabbläst chick lit är Austenland ett bra alternativ men är du Austen besatt tror jag faktiskt att du kommer bli besviken.

SOM OM FILM BLEV BOK

Författare: Ali McNamara
Förlag: sphere
Antal sidor: 428
Utgiven: 2010

Scarlett älskar film.
Det är bara det att hon älskar film så mycket att hennes fästman David, hennes pappa och vänner hamnar lite i skymundan. 
Men när Scarlett blir erbjuden att passa ett hus under en månad i Notting Hill kan hon bara inte tacka nej. Notting Hill är ju hennes favoritfilm och äntligen skulle hon få chansen att bevisa för alla att saker i filmer verkligen kan hända i verkligheten också. 
Till sin hjälp har hon sin nya granne Sean, som egentligen varken har intresse för film eller romantik för den delen. 
Dessutom kan inte Scarlett låta bli att lägga märke till hur Sean inte bara är fruktansvärt irriterande utan även fruktansvärt snygg. 

Jag minns att jag pratade om Nya kontakter och hur Kinsella skrivit ett slut värt en Hollywood film. Det håller jag fortfarande fast vid. Men i jämförelse med Ali McNamara grånar Kinsellas. Möjligtvis kan det bero på att hon plockat varenda godbit ifrån de bästa stunder en romantiker vet. Spoilar jag för mycket nu? Jag kan i vilket fall säga att jag har rätt så höga krav på framtida män. Stackare!
From Notting Hill.. är en riktig feel good bok som uppfyller alla filmfanatikers drömmar. Det är som om du stoppat alla de bästa bitarna av alla romantiska filmer du sett och stoppat i en bok.
Tyvärr kan det också bli för mycket. Även om karaktärerna håller ganska bra så gör tyvärr inte boken det i vissa fall. Ibland blir det bara för mycket film och för lite av Ali McNamara som författare. Händelserna är ju ingenting nytt även om det egentligen är vad storyn går ut på, Scarlett ska ju försöka uppleva scener ur filmer i verkligheten. Till en början vad jag rädd att hela boken bara skulle bli en himla massa tjat om filmer, vilket det är, men karaktärerna och intrigen som sker längre fram gömmer undan filmerna vilket gör detta till en helt okej bok. En ganska bra, underhållande bok. Språket är inte heller helt uppåt väggarna.
Jag skrattar inte lika mycket som jag gjorde i Nya kontakter, förälskar mig inte alls lika mycket i varken Sean eller David som i Mark Darcy och Scarlett är ingen Elizabeth Bennet. Men en kall höst värmer den helt klart en hopplös romantikers hjärta.

(Dessutom kan man underhålla sig med att försöka lista ut precis vilka filmsekvenser som nämns. Ganska kul.)

WARM BODIES

författare: Isaac Marion
antal sidor: 288
utgivningsår: 2010

”Jag är död, men det är inte så farligt!”

Så börjar Warm Bodies, boken om R som är en zombie. Hela världen är fylld med zombies men ingen vet hur det har gått till.
Zombies har inga egna känslor men om de äter en bit av din hjärna upplever de scener ur ditt liv och dina känslor.
Det är så det går till när R träffar Julie, via Julies döda pojkvän. För var bit blir R mer och mer förälskad i Julie och till slut inser han att måste skydda henne från sådana som honom. Men tillsammans är det inte det enda de inser…

Jag blir alltid lika glatt förvånad när jag ser att filmen har en bok bakom sig och lika glad blir jag när böckerna börjar med en mening som utdraget ovan. Jag vill dra minnet tillbaka till Zusaks Boktjuven.
Tacka vet jag zombiekärlek! I ärlighetens namn är jag grymt trött på alla velande vampyr varelser och flickor som faller handlöst för dem. Vi behöver lite ny övernaturlig kärlek och hur optippat är inte zombies?
Slutet på den här boken ger mig inte så mycket som jag hade hoppats på och de sista sidorna går för snabbt för att man ska faktiskt få möjlighet att förstå vad som händer. Kanske är man bortskämd med slag om helmsklyftor och om dödsreliker men dessvärre känns det förhastat. Inte heller är jag överens med de högre makterna i boken, de så kallad Benrangel. Även vad gäller dem känns det som författaren slarvat sig igenom händelserna.
Dock tycker jag om R och jag tycker om Julie. Det som är spännande är ju att det är vår egen lilla zombies synvinkel. Men tro inte man är säker för ibland blir man lurad. Helt plötsligt är det inte Rs tankar utan personen vars hjärna R tuggar på. Vars tankar jag ibland kunde varit utan trots att jag också förstår att de är viktiga för berättelsen.
Vad jag gillar är hur mottaglig Julie är för R till slut, hur avslappnad hon är trots att det är hans sort som gjort att de tvingas sitta instänga i en arena.
Vad kommer till R är han ju bedårande på alla sätt och vis, redan från sida ett. För en gångs skull kan jag se förbi den här hjärnätar biten. Du är förlåten R och så har jag hört rykten om en uppföljare vilken kanske kan ge mig svaren på alla mina hundra frågor.

Sammanfattningen är: tycker man om böcker med slag om helmsklyftor är det kanske inte din typ av bok men tycker man om kärlekshistorier men med en liten udda tvist och ett fräck språk, kanske Hornby eller Nicholls i zombietappning så är det nog boken för dig.