AUSTENLAND

Författare: Shannon Hale
Utgivningsår: 2007
Förlag: Bloomsbury
Antal sidor: 208

“If you were a woman, all I’d have to say is ‘Colin Firth in a wet shirt’ and you’d say ‘Ah.”

Jane har en last i livet; Stolthet & Fördom. Fast kanske inte så mycket Stolthet & Fördom som Mr Darcy. Mr Darcy är den perfekte mannen och räddaren i nöden när alla hennes tidigare förhållande kraschat och efter flera besvikelser är det kanske inte så konstigt att Jane gett upp hoppet helt och ägnar all sin tid åt Darcy.
När en släkting till Jane plötsligt går bort står Jane som arvinge. Men inte till en större förmögenhet utan istället blir hon skickad till England och Austenland. Janes mål med resan blir att åka därifrån med sin egen Mr Darcy.  Men allt eftersom tiden går märker Jane att gränserna mellan verklighet och fantasi blir allt svårare att se. Allt är inte som det ska i Austenland.

OBS! SPOILERS!

Austen-fan som jag är så trodde jag verkligen att detta skulle vara en bok helt i min smak. Och det är det. Till viss del. Jag känner igen mig så mycket i Jane, utan tvekan. Hennes kan jag relatera till men resten går inte alls ihop.
Boken är för kort och de övriga karaktärerna är bara ytliga. Relationen med Martin är svår att förstå och händer på ungefär en sida. Sedan går Jane runt och suktar efter honom resten av boken. Jag förstår att Martin och Mr Nobley ska utgöra någon form av Darcy och Wickham men det håller inte. Vi lär inte känna karaktärerna. Det krävs nästan att du läst Stolthet & Fördom för att förstå karaktärerna och sedan bygga karaktärerna Martin och Mr Nobley på det du lärt dig om Darcy och Wickham i S&F. Hänger ni med? Allt är över så fort och slutet ger mig absolut ingen WOW-känsla för jag får inte lära känna och förälska mig i någon vilket är grunden i Jane Austens böcker att hinna lära känna karaktären.
Till slut, hur mycket jag än kan relatera till henne, så blir även Jane tröttsam och jag hinner knappt uppfatta vad som händer i hälften av boken.
Slutet lämnar kanske ett riktigt Austen-fan inte besviken men i ärlighetens namn hade jag hoppats på något helt annat.
Sen måste jag erkänna att jag såg trailern till kommande film och har byggt upp något utifrån den som inte stämmer alls.
Vill man ha en snabbläst chick lit är Austenland ett bra alternativ men är du Austen besatt tror jag faktiskt att du kommer bli besviken.

Annonser

Emma

Emma var också en bok som det tog lite längre tid för mig att tycka om. Emma Woodhouse och hennes upptåg föll mig inte alls i smaken. För mig var hon bara en bortskämd unge, en Lydia Bennet eller en Maria Bertram.
Vad tänkte Jane Austen med när hon valde en sådan karaktär till sin bok?
Men till slut lyckades boken ändå omvända mig och lyckades ovanpå allt knuffa ner morgondagens bok ifrån första platsen.

Jag blir glad i hela kroppen bara jag tänker på den här boken. Emma gav mig nämligen den känslan tillbaka som jag fick när jag läste Stolthet och Fördom för första gången. Jag tänkte på den lätta stämningen som fanns i Bennets liv, precis som i Emmas. Alla middagar som det bjöds på och händelserna hit och dit.
Man underhålls av Emmas tidsfördriv, att para ihop sina bekanta med varandra och suckar när hon lyckats trassla in det.
Vi skrattar åt Harriet Smiths klumpiga sätt att vara och kräks åt Mr Eltons otroligt sliskiga beteende. Finns det någon tråkiga människa? Det skulle i så fall vara Mr Collins (läs S&F). Vi skäms över våra fördomar, som visserligen Austen lagt på oss, när Frank Churchill inte visar sig vara den vi tror och Miss Fairfax, ja henne förstår vi oss helt enkelt inte på alls.
Men det är lätt att förstå Emma. Hon lever ett väldigt instängt liv fast på ett helt annat vis än Fanny Price. Hon är orolig för sig far och han är orolig över henne. Det är väl inte så konstigt då att Emma blir lätt uttråkad och måste roa sig med något. Även om det kanske inte är världens smartaste tidsfördriv. Dessutom har hon det lätt för sig, hon kommer ifrån en förmögen familj och som en dag väntar på att bli hennes. Hon är ju till mycket stor del ett bortskämt barn Emma och ändå lyckas hon charma oss till sist.
Kanske för att bakom hennes yttre skal gömmer det sig en klok ung kvinna som vet precis vad hon vill. Emma låter sig inte trampas på så lätt och visar också att män som Mr Knightley är ingen match emot henne även om hon till slut faller handlöst för honom.

På tal om Mr Knightley, den här romanens man, så måste jag faktiskt nämna att hans kärleksförklaring till Emma är min favorit av alla de kärleksförklaringar i Jane Austens böcker.
Hand ödmjukhet förvånar oss lika mycket som Mr Darcys, vi som hela tiden trott att Mr Knightley var en stel och tråkig man.
Men även han lurar oss, för bakom hans fasad gömmer det sig en man precis tvärtom. Att äntligen få höra honom yttra orden, som vi visserligen förstått att han någon gång skulle göra är ändå lika chockerande som att Emma till slut visar sig svag. Men det är väl så när den rätte äntligen finns där mitt framför ögonen. Vi får väl fråga Emma och Knightley.